Idag, inom vår cykel "Cinema and education" tar vi itu med en film av Wes Craven (Mardröm på Elm Street, Scream 5?), ja Wes Craven, och det är märkligt att en regissör som normalt ägnar sig åt skrämselfilmen och skräcken, ger oss en film av storleken och känsligheten i "Music of the heart" (1999), för vilken han visste hur han skulle omge sig med en grupp exceptionella artister så att rätten kom ut runt, och en av de historierna som får flöjten att spela (i det här fallet fiolen).
Den har inspirerats av verkliga händelser Ära Stefan i en liten roll och sång, och vikten av framträdande bärs av Meryl Streep som för denna roll återigen nominerades till en Oscar, ackompanjerad av Aidan Quinn, Angela Bassett, Jane Leeves, Kieran Culkin och Jay O. Sanders, Bland annat.
Roberta Guaspari är mamma till två små barn. När hennes man lämnar dem är hon i en mycket prekär situation. En vän råder honom att återfå sina gamla kunskaper om musik och sin samling av violiner, för att erbjuda sig att undervisa på en gymnasieskola. Han gör det och, kämpande i vått och torrt, lyckas han skapa ett gediget fiolprogram på sin skola i Harlem, som entusiasmerar många tjejer och pojkar som aldrig hade kunnat drömma om att spela det tidigare nämnda instrumentet.
Filmen "Music of the heart" hade redan min sympati innan jag såg den, och det var på grund av dess rollbesättning, Meryl Streep och Gloria Stefan har alltid förtrollat mig. Men om temat också är pedagogiskt och filmen har den känslighet som den besitter var det klart att jag skulle älska den. 'Music of the heart' fördjupar sig i utbildning med versaler, den riktiga, och fokuserar på den ansträngning och uppoffring som varje lärare måste göra för att undervisa sina elever, i detta fall av musik, ett område som kan bli en sann passion om du vet hur man leder.
Tricket är, enligt Roberta Guaspari, in kombinera koncentration och disciplin i rätt mått, med sann känsla, så att när man spelar görs från hjärtat, med känsla. Missa det inte.
